Nu börjar jag faktiskt bli en aning orolig över min huvudknopp. Den är ju liksom huvudsaken på något vis. Jag har haft ont i huvudet i flera veckors tid och den "vanliga" huvudvärken, som jag är ganska säker på beror på spänningarna i axlarna, är i sig inget som oroar mig. 

Nej, det är den där "annorlunda" huvudvärken som kommer när jag blir stressad, irriterad och arg som oroar mig. Den känns verkligen märklig och känslan är att huvudet när som helst ska explodera, eller kanske implodera. Den får mig att tänka att om jag har ett endaste litet skört blodkärl i huvudet så är stroken ett faktum. Ibland tänker jag att det handlar om högt blodtryck, alltså riktigt högt blodtryck. Samtidigt känns det inte så sannolikt eftersom jag alltid, till och med när jag varit gravid, haft rysligt lågt blodtryck. Men visst, saker och ting kan så klart ändra sig.

Eller så är jag på väg att bli slutkörd, utbränd, vidbränd eller något i den stilen. Med tanke på hur mycket jag jobbar så är sannolikheten kanske större att det är just så. När den där "annorlunda" och tryckande huvudvärken ger sig till känna så är det som om hjärnan slutar fungera. Jag får svårt att förstå vad jag ska göra i olika situationer, även när det gäller enkla saker. Riktigt läskigt med handen på hjärtat.

Jag får nog ta mig i kragen och se till att pallra mig iväg till en läkare trots allt. Att jag dragit mig, och fortfarande drar mig för det, beror till stor del på att jag inte vill bli sjukskriven. Visst, det är ju så att bara för att en läkare sätter en kråka på ett läkarintyg så måste jag ju inte sjukskriva mig för det. Det är ju ett sätt endast en rekommendation från läkarens sida. Å andra sidan skulle jag känna mig ganska dum om jag blev ändå sjukare för att jag gått emot just den rekommendationen. 

Men nu vill jag nog tänka på trevligare saker än krämpor. Ett stunds seriemaraton i soffhörnet ska nog få mig att varva ner och bli på bättre humör!